Holding on to anger

Caroline

Jag har börjat få huvudvärk igen. Den är dock inte på samma nivå som när vi bodde i Söderhamn för lite mer än ett år sedan. Men den har börjat dyka upp igen med jämna mellanrum. Det har fått mig att inse att jag förmodligen är väldigt lätt påverkad av vad som händer runt mig. Det är som att den bara säger åt mig att slappna av och andas, att den säger att jag bara ska fokusera på det som betyder något. Det är inte så svårt just nu att veta vad som är viktigt. Det är något som jag har tänkt på väldigt mycket den senaste tiden.
Jag vill omge mig med människor som ger mig bra energier och som jag kan ge tillbaka de bra energierna till. Om ni så är här på plats eller om ni är på andra sidan jordklotet.
Jag tog ett beslut idag. Jag känner att jag vill dela med mig av det, därför skrev jag först om det på facebook. En del av er kanske tycker att det är löjligt att göra det men för mig är det viktigt att folk vet varför jag gör vissa saker.
Min pappa har spridit väldigt mycket negativa energier åt alla håll de två senaste åren. Det här är något som jag har haft i tankarna i mer än ett år. Jag har funderat, varit ledsen, försökt att nå ut, rannsakat mig själv och verkligen tömt mitt känsloförråd på honom utan resultat.

Så nu slutar jag. 

Jag tänker sluta fundera, jag tänker sluta vara ledsen, jag tänker inte längre rannsaka mig själv ifall jag har gjort något, och jag tänker rikta mina känslor och energier på de som verkligen betyder något för mig.
Jag har varit så arg, så arg. Men jag vill inte vara arg längre. Jag vet att inget av det här är mitt fel eller något jag kunnat styra. Jag vet det nu. Därför kommer jag att släppa taget om den här ilskan gentemot dig.

Holding on to anger is like drinking poison and expecting the other one to die.
Du ska inte få förgifta mig längre.

Bara genom att få skriva detta gör att jag känner mig lättare till mods.  Jag sitter och ler, för mig själv, i soffan.
U2 spelar “Beautiful day” och jag kan inte göra annat än att hålla med.

Fred In.

En sån känsla

Caroline

När Frida och Elly åkte hem så fick jag en sån där känsla som en inte kan sätta fingret på. En tomhet. Det gjorde inte saken bättre att Jimmy åkte och jobbade så att jag blev helt ensam här hemma. Det tog inte lång tid tills gråten var ett faktum. Jag satte mig på madrassen som fortfarande låg på golvet, lutade huvudet bakåt på soffdynan och bara grät. Efter en stund så kommer Megan och lägger sig bakom mitt huvud och lägger en tass på min axel, som för att säga att allt kommer att bli bra. Det låter kanske löjligt men det kändes bra.  Det är något helande med katter alltså, det är som att de lyfter bort en del av sorgen.

Det känns fortfarande väldigt tomt och tyst här. Jag tänker inte sticka under stolen med att jag saknar er. Jag har fortfarande en känsla av tomhet. Jag tänker att om jag inte haft Jimmy och katterna här så hade jag förmodligen fortfarande gråtit.

När en flyttar så långt bort från sin familj så är det ganska enkelt att intala sig själv att en inte saknar dom så mycket. Men jag insåg när ni var här att jag faktiskt saknat er så sjukt mycket. Och jag saknar mamma, Oscar och Saga så sjukt mycket också. Ni ska veta att jag älskar er alla och saknar er! Även om vi inte hörs så ofta så tänker jag på er.

Jag har lovat mig själv att det inte ska dröja såhär lång tid innan vi ses igen. Och jag ska bli bättre på att höra av mig.
DSC_0352

Fred In.

Dagen efter första Januari

Caroline

Det är dagen efter och jag vaknar upp av Jimmys larm.
Idag vill jag berätta för er att jag är så tacksam och lycklig över att ha haft min syster, systerdotter och framtida systerson här heela julen! Vi har inte gjort något speciellt, fikat på stan, tagit promenader, legat sjuka mesta tiden, varit på BB (falskt larm) och tittat på tv men jag har älskat varje sekund av det. Idag ska vi släppa ut Elly så att hon får busa av sig på lekland.

image

Jag kommer sakna att trängas med er i vår trånga lägenhet när ni åker hem imorgon :( men den sorgen tar vi då!

Nu frulle.

Fred in!

Cheezy inlägg

Caroline

Jag har starka funderingar på att göra ett sånt riktigt cheezy inlägg just nu om hur 2014 var si och så och hur 2015 kommer bli sååå himla mycket bättre. Hur jag ska göra allt det där som jag inte gjorde 2014. Bli träningsnarkoman som bakar fantastiska bakverk samtidigt som jag sätter varenda tenta och sörplar kaffe på fina caféer samt alltid hänger med i det senaste modet och är ute på fester varenda helg.

Men om jag ska vara ärlig så tror jag inte på det. En är ju ingen superhuman om en säger så.
Jag kan ju alltid lägga in en önskan till mitt framtida jag om att kanske ta mig till gymmet iallafall en gång i månaden och att ta mitt studerande lite mer på allvar.

MEN!
Till alla er Haters därute så skulle jag bara vilja beklaga. Jag och Jimmy är inne på år tre nu (;

Fred In

/fortfarande sådär vansinnigt kär

Idéer

Caroline

Jag har alltid massa idéer om vad jag ska skriva om här, vad jag ska sysselsätta mig med och sen dela med mig av det till er.. Men så fort jag sätter mig här och skriver så är det bara slut, helt slut på all form av hjärnaktivitet som jag tidigare upplevt. Puts väck. Jag vet inte vad det beror på.

Ibland känner jag mig bara stressad i allt jag gör. Även om jag vet att jag inte behöver vara stressad för precis allt, så blir jag det. Jag är superstressad över skolan vilken innebär att jag gör allt annat än att plugga. För det är så min kropp hanterar stress, den bara lägger av och gör ingenting istället. Är det någon som har förslag på hur en botar det ?
Måste jag gå till psykolog? Terapeut? (är det samma sak?) Ska jag skaffa multipla personligheter? Aaaah, jag blir tokig.

Så kom med förslag på hur en kan lösa mina stress-symptom.

Ikväll så ska jag iväg på sittning med Optikerklasserna på Linnéuniversitetet och även utexaminerade optikerstudenter, det är något som jag faktiskt ser fram mot men som jag känner att jag inte kommer kunna njuta av fullt ut. Får en bara stänga av stressen för studierna för en kväll? Får jag strunta i hur stressad jag känner mig?
Temat är OPT (förkortningen av programmet) vi i ettan ska klä ut oss till något på O, tvåorna till något på P och treorna till något på T. Jag tänkte att det borde vara lätt att hitta på något skoj på O.. Det enda jag kom fram till var Oengagerad, Oduschad (?), Otrevlig och Olyckan…och alla andra icke ord (O-rolig..osv) tills jag tog fram SAOL, Och hittade en hel del ännu mer supertråkiga grejer. Så jag Tilda och Elin ska gå som Officer. Kul ? Jag vet inte men det är lätt iallafall (:
NU när jag sitter här och skriver så inser jag att det bästa för min del hade vart om jag hade klätt ut mig till O’malley (Aristocats) Det hade passat mig bra. Men nu blir det Officer iallafall.
Till den här sittningen så ska vi hitta på ett spex och en omstart, vi har hittills i vår klass inte kommit på något superbra, men det löser sig nog.

Nu ska jag kanske öppna en bok i en timma… Eller inte, jag vet inte

IMG_20141114_155327
Kärlek

Fred In

Den när en inser

Caroline

Att det faktiskt är svårt och jobbigt att gå i skolan. Jag menar inte på något sätt att jag inte vill gå i skolan, jag menar bara att jag inte väntat mig att det skulle vara SÅHÄR svårt. Jag börjar fundera på om det känns såhär svårt för att det var så längesen jag gick i skolan och inte vet hur jag ska dela upp min tid så att jag hinner med allting.

Äh.. Allt går bara en vill. Det vet jag. Och jag vill verkligen, det har ju vart min dröm i så många år!

Ibland behöver en nog bara skriva av sig lite för att förstå hur lyckligt lottat en faktiskt är.
Jag tycker att det är kul att plugga. Jag gillar ju att lära mig saker. Och mina klasskompisar är ju fantastiska (:

Jag tänker alltid att jag ska skriva här oftare. Jag hoppas att jag gör det, jag tror att jag behöver det!