Stanna upp och njut.

Caroline

Jag önskar ibland att jag var sådär fyndig och påhittig som alla verkar vara. Vad var det för gen som jag missade ? 

Här sitter jag, på min lediga dag och gör ingenting. Jag har postat brev, diskat och bokat en tvättid. Inget annat. Å andra sidan så kanske man inte behöver fylla sin tid och sina dagar till bredden med massa onödigt och oviktigt. Det kanske är nu man bara ska stanna upp och njuta, leva. Inte tvinga sig ut och springa eller tvångssola bara för att det är fint väder. 

Nä, nu ska jag gosa med katterna, packa en strandväska och vänta på att Jimmy kommer hem från jobbet så att vi kan åka till stranden och bara vara lite :)

Fred in

Att känna sig otrygg

Caroline, Tankar om världen

Är det inte förbannat sjukt att en ska känna sig otrygg bara för att en är själv fastän att klockan inte är mer än 18 ?

Vad är det för värld vi lever i idag som gör att jag (och förmodligen många fler) inte ens ska kunna ge sig ut på en promenad i ett aktivt spår utan att behöva känna otryggheten och utan att behöva känna tvånget att då och då kolla sig över axeln bara för att försäkra sig om att den där mannen jag såg för en kilometer sedan inte har bestämt sig för att följa efter mig ?

Jag var ute idag, jag tog cykeln hemifrån och cyklade ut till Stensö, ett populärt ställe med badplatser och en slinga på fem-sex kilometer som väldigt många rör sig runt. Slingan går runt en udde och jag behövde inte mer än komma en kilometer in på slingan innan jag började känna den där otäcka känslan. Känslan av att jag skulle vara försvarslös om någon skulle få för sig att bara dra in mig i skogen. Jag kände viljan, nästan tvånget av att ta upp mina nycklar och sätta dom mellan fingrarna (ni vet så att en iallafall får ett falskt hopp om att en kanske kan försvara sig..).

Jag blir så jävla arg på att jag ska behöva känna så, att jag inte ens ska kunna ta en promenad på ett ställe där jag vet att jag kommer att möta minst 20 personer som är ute av samma anledning som mig (alltså att promenera, inte våldta). Men ändå så är jag rädd, det är ovissheten om att det kan stå nån bakom nästa buske, han som sprang förbi nyss.. kommer han att vända och jaga ikapp mig?
Varför ska det vara så att vi är uppfostrade till att inte kunna lita på varandra, det är en jävla kultur det här.
Känner ni killar likadant?
När ni ska ut och springa er runda på sex kilometer, kollar ni er då över axeln av ren automatik för att ni vill vara förberedda på ifall nån skulle följa efter er för att våldta er?

Hur känner ni?

Jag känner mig otrygg. Fastän att jag vill kunna gå själv, oavsett tid på dygnet, oavsett klädval, utan att behöva titta mig över axeln i panik och av rädsla, utan att behöva oroa mig för de männen jag kommer att möta, utan att oroa mig för att bli våldtagen. Det är vad jag vill.

Jag vill kunna vara min egen människa, inte bara den rädda lilla människan som samhället skapat.

 

Fred in.

Domännamn

Caroline

Det här med domäner och webbhotell och grejer är ju ingenting som jag kan skryta med att jag har särskilt bra koll på. MEN efter att ha funderat i ett visst antal år så bestämde jag mig för att testa. Men jag börjar bara med ett domännamn. Det fick bli mymusicforthemorningafter.se Jag vet att det är ett långt och ganska svårt namn att lägga på minnet. Men jag har inte liksom kommit på nåt bättre som passar in så det fick bli det (: Iallafall tills jag kommer på något bättre.

Iallafall, det har tagit mig några dagar att få igång det här. Men ÄNTLIGEN så fungerar det. Nu kan ni alltså besöka mig på mymusicforthemorningafter.se.

Bara en tanke från mig

 

Fred in

Delar en morgonselfie

Caroline

image

Som inte är tagen idag.
Jag gick och la mig alldeles för sent igår för att vakna upp halv nio. Men jag gör alltid såhär,  så fort jag har sovmorgon eller är ledig så vaknar jag tidigt och är helt klarvaken. Det är visserligen inga problem, det gör ju bara att jag får njuta av ledigheten längre. Men det går aldrig att komma upp klarvaken när jag vet att jag ska upp och jobba..

Jimmy verkar inte ha samma problem. Äh, upp och hoppa, städa kök eller nåt annat kul. Vi får se vad Kalmar har sett erbjuda idag!

Nyvaken

Caroline

Tänk att livet är så fantastiskt ibland. Att jag fick träffa dig, att du ville följa med på min resa. Det känns ibland så overkligt att jag faktiskt får älska dig och att du älskar mig. Att jag inte längre tyngs ner av kedjor så tunga att jag nästan slutat orka. Ibland så tror jag att du inte förstår hur mycket du betyder för mig.
Hade det inte varit för dig så hade jag inte suttit här, i Kalmar, med antagningsbeskedet som säger att jag får fortsätta min resa. För att du trodde på mig.

image

Man känner sig så fånig

Caroline

När man bara sitter och ler till synes utan anledning. Men det gör ju inte jag.. För jag kom in på optikerlinjen. Det känns ändå skönt att veta att så länge man inte ger upp sin dröm så är allting möjligt. ALDRIG ge upp på dina drömmar, det spelar ingen roll hur gammal eller ung du är. Det är så fantastiskt fint att veta att livet hade en plan med mig. Att allt det där som hänt har hjälpt mig till att bli en bättre människa. Att allt inte var förgäves.

Det ska bli så himla spännande!!

DSC_1770

Caroline

WOOOOOOO!

Det här är bland det sjukaste jag har vart med om. Jag har väntat på den här dagen så himla länge. Jag har varit så otroligt glad för mina vänner som firat sina färdiga studier en efter en. Om tre år är det äntligen min tur att vara en av alla dom!

Jag är såååååååå himla glad. så glad, så glad, så glad!

16 dagar

Caroline

Det är bara 16 dagar tills jag äntligen fått veta om jag ska spendera nästkommande tre år på optikerutbildningen..
16 dagar men det känns som en evighet.
Fast tänker man efter så har jag ju väntat sedan 2008.. Helt sjukt.

Hur kunde jag låta mig hållas tillbaka i så många år?

Snart händer det iallafall!!