Man känner sig så fånig

Caroline

När man bara sitter och ler till synes utan anledning. Men det gör ju inte jag.. För jag kom in på optikerlinjen. Det känns ändå skönt att veta att så länge man inte ger upp sin dröm så är allting möjligt. ALDRIG ge upp på dina drömmar, det spelar ingen roll hur gammal eller ung du är. Det är så fantastiskt fint att veta att livet hade en plan med mig. Att allt det där som hänt har hjälpt mig till att bli en bättre människa. Att allt inte var förgäves.

Det ska bli så himla spännande!!

DSC_1770

Caroline

WOOOOOOO!

Det här är bland det sjukaste jag har vart med om. Jag har väntat på den här dagen så himla länge. Jag har varit så otroligt glad för mina vänner som firat sina färdiga studier en efter en. Om tre år är det äntligen min tur att vara en av alla dom!

Jag är såååååååå himla glad. så glad, så glad, så glad!

16 dagar

Caroline

Det är bara 16 dagar tills jag äntligen fått veta om jag ska spendera nästkommande tre år på optikerutbildningen..
16 dagar men det känns som en evighet.
Fast tänker man efter så har jag ju väntat sedan 2008.. Helt sjukt.

Hur kunde jag låta mig hållas tillbaka i så många år?

Snart händer det iallafall!!

Sjuk

Caroline

Inleder året med att bli smittad av Jimmys megaförkylning. Kul, skönt.
Vi satt igår och kollade på resor, jag är så sjukt sugen på att resa bort, bli ompysslad, se nya saker och framförallt få lite sol och värme.
Jimmy vill åka till dominikanska, för min del så spelar det ingen roll bara det är varmt. Blir det Dominikanska så är det väl vara att se till att spara. Det är ju inte sjukt billigt att åka dit. Men kanske till sommaren? En sista minuten med all inclusive.

Ja, drömma går ju.

image

Sammanfattning av 2013

Caroline

Året hade inte kunnat börja bättre. Första dagen på året var även Första dagen med Jimmy. Lite klyschigt sådär men vi spenderade nyårsafton hemma hos Jimmy, käkade kräftor och spelade pokémon. På tolvslaget så kysstes vi. Såhär i efterhand så är det ganska bra att det var just på nyårsafton, på så sätt är det ganska svårt att glömma (;

Tjugohundratretton bjöd på många roligheter men också en del tråkigheter givetvis.
I februari/mars nån gång så fick jag reda på att jag skulle bli moster. Det var med blandade känslor just då men det tog inte lång tid innan jag fullkomligt älskade tanken på pytte.

Jag var tvungen att lämna från mig Jean-Claude som vi räddat under 2012 då han och Megan inte kom överrens. Han fick det hur bra som helst hos Therese så det kändes iallafall bra.
I slutet av sommaren så blev jag så blödig av en status på Facebook om kattungar som skulle hävas ihjäl pga ägare som inte vet bättre än att låta bli att sterilisera sin honkatt. Så det slutade med att Vi räddade lilla Doris.

Planen om att flytta till Göteborg växte starkare i både mig och Jimmy. Vi letade lägenheter och jobb. Vi blev i princip lovade jobb när vi var där nere och hälsade på. Men när vi kom hem så visade det sig att det mest varit tomma löften. Trist.

Vi var på Märta och Roberts bröllop i mackmyra vilket var fantastiskt fint och roligt, Grattis än en gång till er!

Jag fick gå en ledarskapsutbildning på jobbet och blev, av oss som gick den, Best in Class. Kanske att jag ändå är född till ledare (;

I november så kom äntligen Pytte till världen. Pytte som egentligen heter Elly Amina Viktoria är en frisk och vacker liten tös som jag älskar så mycket att det gör ont. Jag trodde inte att jag kunde känna så om en bebis då jag egentligen aldrig gillat bebisar men Elly har motbevisat mig.

Jag blev varslad från mitt jobb i slutet på december, det kommer troligtvis inte att träda i kraft förrän i mars nångång, men det fick mig att börja leta efter något annat att göra. Jag gick som vanligt in och kollade på om det fanns någonting jag kunde utbilda mig till. Jag hade nånstans gett upp hoppet om att få bli optiker med tanke på att jag inte klarat av matten. När jag satt där och scrollade genom utbildning efter utbildning så kom jag ändå till optiker. Nånting i mig fick mig ändå att gå in på utbildningen, förmodligen för att tråna efter nåt jag aldrig skulle kunna få.. VAD SER JAG DÅ?? De har sänkt behörigheten på matten!!! Jag behöver inte längre läsa upp mattejäveln för att kunna söka in. Kalmar, here I come! Det förutsätter givetvis att jag kommer in. Men nu är det bara att hålla tummarna (:

Firade otroligt fina Julaftonar på tre ställen, fick mysa med alla de där som jag håller nära hjärtat och givetvis massa fina klappar.

Nyårsafton firades med en sjuk Jimmy, drack en liten whisky och spelade worms.

Jag har glömt massor men det får duga ändå.

Nu börjar jag på ett nytt år med mannen i mitt liv (:

Fred in!

Jag saknar dig, jag saknar dig.

Caroline

Ibland så vill jag ringa till dig. Ringa till dig och fråga hur du mår, låtsas som om det här helvetesgapet mellan oss aldrig har hänt. Men sanningen är den att jag vågar inte. Jag saknar dig så mycket ibland att det gör ont men jag vågar inte erkänna det. Det gör mig så ont att jag var så egoistisk och lättpåverkad. Det var enklare att inte ringa men som jag ångrar det. Det finns inga ord i världen jag kan ge dig för att få det ogjort. För mig är du fortfarande en bästa vän. En bästa vän som jag inte var där för när det varit som tyngst. En bästa vän som fick mig att bli den jag är. En bästa vän som trodde på mig.

Jag hoppas att du mår bra och jag hoppas att du en dag kanske kan förlåta mig.
Jag saknar dig J.

Första snön

Caroline

Jag lovar dyrt och heligt att denna vinter försöka vara lite mindre vinterbitterkärring än jag varit de senaste vintrarna.
Men jag tar gärna mot tips på vad man kan göra för att motverka bitterheten över kyla och jäkelskap när den väl kommer smygandes.

Träningen har jag förresten kommit igång med igen. Jag är lite som en jojo-tränare, det går upp och ner. Men efter all min huvudvärk och ont i kroppen så har jag gett mig fan på att träna upp det här stackars skrället till kropp. Och vet ni? Jag tycker faktiskt att det är kul. Det är kul att se att kroppen faktiskt kan förändras och att den blir starkare och mer uthållig.

Jag har även börjat få akupunktur en gång i veckan, väldigt otäckt i början då jag är fantastiskt nålrädd. Men det har faktiskt visat resultat. Min konstanta huvudvärk har minskat! Den finns fortfarande men den har minskat! Yay!

Träning och akupunktur får jag väl också räkna till något som tar bort min inställning till vintern.
Sen vet jag ju att jag har ett antal snöhögar som väntar på mig i vinter, men till er vill jag bara säga att ni inte behöver oroa er, Jimmy kommer att ta sin uppgift på största allvar.

Nu, promenad mot jobbet!

Chokladbollar

Caroline, Mat

När jag var mindre.. typ mellan/högstadiet så tyckte jag att det var tufft att argumentera för att det skulle heta Negerboll. “För det har alltid hetat så” var ett av mina argument. Den lilla osäkra tjejen som jag var kände nog att hon fick nånting att hålla fast vid. Tradition. Det som så många av våra rasister/nazister/nationalister använder sig av. Nu var det ju så att jag växte upp och aldrig har attraherats av främlingsfientlighet. Jag tycker faktiskt synd om dom som inte förstår bättre.
Den här kampen om huruvida det heter negerboll eller Chokladboll är, som jag just skrivit, en löjlig mellanstadieargumentation där För-sidan inte har så mycket annat än “svensk tradition” att komma med.. Snälla, det är en boll som smakar Choklad.
Man läser om människor som tar riktigt illa upp för att man “inte får” säga negerboll (redan på första sidan om man googlar negerboll kan man läsa stycken från mammor som håller på att gå upp i atomer för att deras barn inte får säga negerboll i skolan. För det lilla mörkhyade barnet ska väl ändå inte behöva ta illa upp av svensk tradition??? nej, det är mycket mer synd om dom som inte får säga negerboll..) SICK.

Jag får ursäkta sidospåret ovan men jag kände att jag ville få ur mig lite agg kring denna argumentation om namnet och bara försöka att kanske påverka nån som kanske också kan inse att det är mellanstadienivå på det hela.

Jag och Jimmy har iallafall bakat Chokladbollar (:

DSC_8856DSC_8857DSC_8864DSC_8868DSC_8869

Fred in.